Touching from a distance - en blogg om tankar och känslor.

Känns en aning snurrigt i mitt huvud idag. Nya ansikten, nya namn, nya böcker, nya sysslor, nytt allt. Ny lägenhet på lördag. Eller ja, ny-gammal. Men ändå. Men himla kul var det ändå i skolan för alla var snälla och allt känns intressant och spännande. Faktiskt.

Igår jobbade jag som personlig assistent, och under arbetskvällen hittade jag detta i en barnbok.


Viktigt att lära barnen viktiga saker.

Fredag och lördag spenderades i högsta festivalanda på stockholms magnifika betongfestival Popaganda. Det var jag och Julia från början och sen vart vi några till med söta Rebecca och hennes söta syster. Lite bildknäpp från tillställningen;


Julia


Jag, oerhört exalterad över Belle and Sebastians kommande spelning! (som för övrigt var den bästa i världshistorien!)





Spelningen var bortom alla rosa moln och jag höll andan, tjippade lite efter luft och rös om vartannat i en dryg timme under tiden och sen typ hela kvällen också. Överdriver inte.


Konstsim bjöds det också på :-)




Shout out louds var inte heller obra.

Julia var speciellt uppspelt efter uppspelet.


Lovisa och Rebecca :-)

Efter alla fantastiskt tjusiga konserter begav vi oss på lördagen ut för att mumsa tapas och därefter möta upp våra eminenta vänner från Neapel för lite pubhäng. Mysigt minsann!

/A

Nu ska jag iväg och poppa en hel del på Popaganda :-)



Puss

Om en kväll och en natt och några till timmar är min finaste Frida tillbaka i Neapel. Tillbaka vid havet, tillbaka i värmen och tillbaka i storsint gestikulerande italienares sällskap. Frida har spenderat sommaren som kotillsynskvinna i min styvpappas företag. Helbra sommarjobb egentligen för den som inte är rädd för smuts, gummistövlar och muande, hornbeklädda kreaturer. Det är inte Frida. Hon gillar att vara ute i sommarluften. Idag gjorde jag studiebesök på koarbetet för att få andas lite luft jag med, samt för att få ut mesta möjliga kvalitet av tiden innan morgondagen infinner sig.


Frida och kollegorna.




Modig kossa.




Efter denna trevliga men aningen regniga utflyft åkte vi hem till mig. Och jag kan nu meddela att jag har läst de första trettio sidorna av vad som kommer att bli tusentals innan jag är klar med min finfina utbildning. Tummen upp för det. Nu ska jag laga quornbolognese till oss :-)

Informatörsprogrammet är nu ett faktum. En liten klump i magen kanske med tanke på att sommaren har runnit mellan mina tår. Men sedan å andra sidan kanske man inte ska oroa sig så mycket heller. Jag och akademibokhandeln kommer bli goda vänner alla fall.


Lite sommar.

Söndag kväll var bra på flera olika sätt. Dels fick jag spendera tid i Fridas föräldrars hus i Mellösa och det är ju aldrig fel. Dels var Frida, Mirjam, Rebecca och tre finurliga italienare med och gjorde kvällen fin. Och dels kändes det fortfarande som sommar i luften. De tre napoletanarna hade aldrig ätit kräftor innan så de fick gå i en liten kräftskola kring bordet. Och snapsvisor på svenska var de såklart inte heller så bekanta med, så de fick haka på bäst de kunde..


Frida spexar med kräfthatten.

Ballkongmys.

Peppad Rebecca.

Jag och hatten.

Stefano, Claudio och Ugo anammar den svenska traditionen :-)

Mirjam tar en paus.

Badas skulle det.

Frida och Rebecca!

Läckerbitar på bryggan...

Trevlig kväll.

/Anna

En olycka skedde i söndags. Sen vart ingenting sig likt igen. Vår underbara, underbara Wilma har blivit en hundängel. Saknaden är helt bortom denna värld och jag finner inga fler ord. Vila i frid min fina, vila i frid.


Älskar dig för alltid för alltid <3

Jag är antagen till Södertörns högskola och informatörsprogrammet. Den första september flyttar jag in i egen lya. Och jag är glad. På riktigt.

I helgen var jag på fest i en skog utanför den eminenta lilla hålan Vingåker. Det regnade på oss, medan vi dansade och drack vin ur plastmuggar. Tjusigt.





/Anna

Jag har börjat jobba. Därav dödstystnaden i bloggen. Det är ganska tyst på jobbet också faktiskt. Ganska ensamt. I Torsdags var det jag och en till på kontoret, fridfullt minst sagt. I torsdags vinkade jag även av min kära syster på flygplatsen. Sorgset, fast nu är hon ju i Colorado och lever loppan. Fint.


Wilma hänger innan läggdags.


/A