Touching from a distance - en blogg om tankar och känslor.

Jag är hemskt ledsen över att jag är en så usel bloggare. Har liksom skrivit så mycket annat på senaste tiden att energin inte har funnits där. Igår spenderade jag cirka fem timmar i SöderS studentpub.. spännande :-) Ikväll blir det bollywoodmiddag med informatörerna. Meningen är ju att man ska klä ut sig. Jag har införskaffat en.. lösmustasch.


Bollywood värre.

Jag skäms över att vara svensk idag. Har aldrig riktigt känt så innan. Alla de som röstade på Sverigedemokraterna igår begick ett stort misstag, och jag kan över huvud taget inte sympatisera eller förstå det minsta. Jag vill inte se er, försvinn från jordens yta vore det bästa. Tack.

Nu ska det sovas. Mysig kväll, och högst olämplig tid att blogga på. Men egentligen, vad spelar det för roll? Sitter och lyssnar på Juno-soundtracket, det är jättebra ska jag få be att berätta! God natt alla snälla människor.


Kommer inte ihåg källan till denna fantastiska bild, nej.

Om någon är bekant med uttrycket "kaka på kaka" så kan ni räkna ut att jag i ett desperat försök gjorde en liten knorr på detta i rubriken.
Jag hade skola till klockan tre idag, och sedan jobb klockan fyra till åtta. Känner mig lagom mörbultad nu, och inser att jag är alldeles för beroende av det trevliga lilla tvåtusentiotalsfenomenet Facebook. Jag erkänner, så är det.

Föreläsningen idag var dock spännande. Jag blev glad av den förvirrade föreläs(erskan)aren. Sen åkte jag och jobbade, med en alldeles för vrång unge. Och nu sitter jag här. Igen. Heja. Jag saknar massor av folk tänker jag ibland. Och jag inser att jag verkligen verkligen gör det. Kan inte alla italienfrälsta väninnor komma hem nu och göra mig sällskap? Eller kanske ge mig några veckors ledighet och en flygis ner till er. Skulle göra mig så ofantligt glad. Puss på er. Jag saknar er ska ni veta!

..är inte namnet på grannkatten som visar sin lilla grå nuna hemma hos mig när jag minst anar det. Men det skulle ju lika gärna kunna vara det. Egentligen heter han något annat, men David kom på namnet Hultén, och jag gillar det faktiskt. När han är hos mig kommer han att heta det.
Här kommer lite ögonblick jag fångade under Hulténs första smygvisit genom köks/sovrumsfönstret;


Han nosade runt lite..


..innan han hittade en bra plats att slå sig ner på de kommande fem sekunderna.


Kökshörna med lunch inom ramen av max en timme efter kattbesöket..

/A

Jag sitter nu här i min töntigt lilla lägenhet och funderar på hur det är när man är vuxen. Jag har bönor, havregryn och nudlar i skafferiet. Samt hushållsost, a-fil, skinka och rosévin i kylen. Och pesto. Hur vuxet är inte det? Hur vuxen är inte jag??!
Men. Har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv! Aldrig! Så nu ska jag alltså njuta (?!) av en minst sagt lugn och ensam natt i min ensamhet. Ensamt. Imorgon ska jag plugga och eh, plugga. Kanske eventuellt packa upp en flyttlåda eller två. Ringa till mamma och beklaga mig över ensamheten kanske också. Spika upp en tavla, kanske. Och äta pesto.

God natt alla ensamma och icke ensamma själar. Mest alla ensamma, ni behöver det bäst! God natt!

Idag har Wilma fått en värdig begravning under ett körsbärsträd i vår trädgård. Det var fint och kändes bra.
Vila i frid, Wilma. Vi saknar dig!




Emelies hund Stella var med och snyftade och planterade träd.


Trädet hette Stella.


/A