Touching from a distance - en blogg om tankar och känslor.

Idag är det svinkallt. Och min dag har börjat svindåligt. "Kämpa och var glad!" lyder metros löpsedel idag. Helvete heller. Halv åtta stod jag utanför naprapaten med en oerhört ond axel. Efter tio minuter i kylan kommer han. På vägen hem släpar jag mig förbi konsum för att köpa en glödlampa till min julstjärna. Det visar sig sedan att den var i fel storlek. Men innan dess väntar jag en kvart på bussen - som blåignorerar att jag står på busshållplatsen och trots att jag står precis utanför bussdörren öppnar han den inte, utan tutar bara iväg och lämnar mig i avgasmolnet. Underbart. När jag väl äntligen fick äran att låsa upp min egen dörr till min lägenhet som stått obebodd i knappt en vecka - cirka en timme senare - slås jag baklänges av en vägg av jättestark avloppslukt. Nu vädrar jag in fjorton minusgrader i mitt sovrum/kök, samtidigt som jag försöker skriva hemtenta med deadline imorgon. Tänkte att kanske kunde jag tända ett ljus och få det lite mysigt åtminstone. Men jag tog mitt förnuft till fånga. Antagligen kommer jag tända eld på lägenheten då. Japp - trevlig tisdag alla fantastiska medmänniskor!


Källa

Jag talar om åttiotalisterna. Och anledningen att jag gör det är enkel. Jag läser i stunden en helt otroligt informationstät, men ack så sann och tänkvärd reportagebok av Gustav Fridolin. För plugget förvisso. Men kan läsas av alla som vill ha lite perspektiv och historia bakom det mycket "jag-jag-jag-inriktade" samhälle som de flesta under trettio tampas med idag. Läs-läs-läs!

Jag är utarbetad och trött. Har ingen lust att dela med mig egentligen, har ingenting att komma med den här veckan känner jag. Är inte arg, inte ledsen. Bara otroligt zombieaktig. Kan det vara snön och den hemskt hemskt långa vinter jag ser komma? Jag vet inte. Nu ska jag dyka ner i en bok om lexiogrammatik och kanske titta på ett program om kinamat. Hej sålänge!


Källa

November är här och stockholmarna shoppar höstkappor som galningar i stans gallerior. Trevligt med höstkappa och julklappar i lagom dos förvisso, men jag är så förbannat less på att vi inte kan nöja oss med shoppinggatorna och galleriorna som redan finns. På Götgatan i Stockholm finns det fyra gallerior i dagsläget. Vansinne redan där. Stora eller lite mindre ytor med designade lampor i taken och inglasade klädkedjebutiker längs med gångarna.

I morse lärde jag mig att det inom kort antagligen kommer att poppa upp ytterligare en galleria på Medborgarplatsen - inom radien av mindre än en kilometer från de andra fyra galleriorna som redan finns på Götgatan. Vansinne på riktigt. "Det är ett perfekt läge" påstår de som driver på förslaget om en ny galleria på Medis. Det är ett perfekt sätt att slänga miljoner på värdelösa ting, säger jag. Vems miljoner det än handlar om kan jag inte över min döda kropp förstå hur någon på riktigt kan tycka att det är den bra idé?!

Äldrevården är lång ifrån vad den borde vara, skolmaten smakar damm, dagisbarnen står som packade sillar i sina galonisar och studenter tältar på campus. Men nej, gott folk, människan har inget värde längre, nu är det H&M, Lindex, Gina Tricot och MQ som gäller. Ingen variation och jag kan inte tänka mig att efterfrågan av ett till klon av alla tusentals gallerior som redan finns i Stockholm är speciellt stor.

Hallå, varför?? Jag förstår inte? Vissar har ingenstans att bo! Och bilden av vad som är viktigt som det här ger.. hua..



Källa