Touching from a distance - en blogg om tankar och känslor.

Jag har en matta i min lägenhet. Kanske den bästa mattan någonsin, eftersom den nästan exakt ser ut som en gräsmatta. Man kan ju sakna en sådan mindre i tider då en halvmeter snö pryder i princip varenda kvadratmeter av landet. Igår kände vi att picknick var det enda rätta.

Mirjam var hos mig i dag och vi fick prata strunt som aldrig förr. Jag har saknat henne så mycket! Väldigt mycket faktiskt. Oerhört, extremt massor. När hon gått hem glodde jag på Amélie från Montmartre i min ensamhet. Den är fin och bra på alla sätt. Heja den. Innan allt det var jag i skolan och redovisade en knackig, ogenomtänkt och aningen skakig redogörelse om Språkrådets hemsida. Inte så mycket heja den..


En av de bättre damerna som satt sin fot i mitt liv.


En av de berättelser som känns värda att nämna igen, även fast jag är långt ifrån först med att göra det.

Saker som är sanna:

- det är inte december tvåtusentio längre
- det är januari tvåtusenelva!
- julen tvåtusentio var supermysig
- London i mellandagarna var megatrevligt
- jag hade en bra nyårsafton med ett knippe bra människor
- jag är en extremt seg bloggerska (som inte kommer att använda sig av punktform i fortsättningen)
- men jag är glad ändå
- här kommer en visuell sammanfattning av ovanstående:

Jul..






London...











Nyår...









Ja, bland annat det har jag ägnat mig åt i december när jag inte tagit mig tid att blogga. Hej sålänge!

Det har varit ett nedrans händelserikt år i år. Ett gott sådant mestadels. Nu ska jag slå runt i Upplans väsby.
Gott nytt år!

Jag är heltrött på att aldrig göra någonting roligt. Fan. Den här fredagskvällen skulle bli rolig. Det ser tyvärr mindre lovande ut i skrivande stund.


Jag känner mig som en ensam zebra ungefär.

Jag är på ett strålande humör dagen till ära. Det snöar, det är fredag och jag har en ny duk på matbordet. Därför ska jag visa dagens finaste bild, alla kategorier:


Källa

Ja till julstjärna!

Idag är det svinkallt. Och min dag har börjat svindåligt. "Kämpa och var glad!" lyder metros löpsedel idag. Helvete heller. Halv åtta stod jag utanför naprapaten med en oerhört ond axel. Efter tio minuter i kylan kommer han. På vägen hem släpar jag mig förbi konsum för att köpa en glödlampa till min julstjärna. Det visar sig sedan att den var i fel storlek. Men innan dess väntar jag en kvart på bussen - som blåignorerar att jag står på busshållplatsen och trots att jag står precis utanför bussdörren öppnar han den inte, utan tutar bara iväg och lämnar mig i avgasmolnet. Underbart. När jag väl äntligen fick äran att låsa upp min egen dörr till min lägenhet som stått obebodd i knappt en vecka - cirka en timme senare - slås jag baklänges av en vägg av jättestark avloppslukt. Nu vädrar jag in fjorton minusgrader i mitt sovrum/kök, samtidigt som jag försöker skriva hemtenta med deadline imorgon. Tänkte att kanske kunde jag tända ett ljus och få det lite mysigt åtminstone. Men jag tog mitt förnuft till fånga. Antagligen kommer jag tända eld på lägenheten då. Japp - trevlig tisdag alla fantastiska medmänniskor!


Källa

Jag talar om åttiotalisterna. Och anledningen att jag gör det är enkel. Jag läser i stunden en helt otroligt informationstät, men ack så sann och tänkvärd reportagebok av Gustav Fridolin. För plugget förvisso. Men kan läsas av alla som vill ha lite perspektiv och historia bakom det mycket "jag-jag-jag-inriktade" samhälle som de flesta under trettio tampas med idag. Läs-läs-läs!

Jag är utarbetad och trött. Har ingen lust att dela med mig egentligen, har ingenting att komma med den här veckan känner jag. Är inte arg, inte ledsen. Bara otroligt zombieaktig. Kan det vara snön och den hemskt hemskt långa vinter jag ser komma? Jag vet inte. Nu ska jag dyka ner i en bok om lexiogrammatik och kanske titta på ett program om kinamat. Hej sålänge!


Källa

November är här och stockholmarna shoppar höstkappor som galningar i stans gallerior. Trevligt med höstkappa och julklappar i lagom dos förvisso, men jag är så förbannat less på att vi inte kan nöja oss med shoppinggatorna och galleriorna som redan finns. På Götgatan i Stockholm finns det fyra gallerior i dagsläget. Vansinne redan där. Stora eller lite mindre ytor med designade lampor i taken och inglasade klädkedjebutiker längs med gångarna.

I morse lärde jag mig att det inom kort antagligen kommer att poppa upp ytterligare en galleria på Medborgarplatsen - inom radien av mindre än en kilometer från de andra fyra galleriorna som redan finns på Götgatan. Vansinne på riktigt. "Det är ett perfekt läge" påstår de som driver på förslaget om en ny galleria på Medis. Det är ett perfekt sätt att slänga miljoner på värdelösa ting, säger jag. Vems miljoner det än handlar om kan jag inte över min döda kropp förstå hur någon på riktigt kan tycka att det är den bra idé?!

Äldrevården är lång ifrån vad den borde vara, skolmaten smakar damm, dagisbarnen står som packade sillar i sina galonisar och studenter tältar på campus. Men nej, gott folk, människan har inget värde längre, nu är det H&M, Lindex, Gina Tricot och MQ som gäller. Ingen variation och jag kan inte tänka mig att efterfrågan av ett till klon av alla tusentals gallerior som redan finns i Stockholm är speciellt stor.

Hallå, varför?? Jag förstår inte? Vissar har ingenstans att bo! Och bilden av vad som är viktigt som det här ger.. hua..



Källa

Idag fyller min papse femtio bast! Inte illa det (:


GRATTIS PAPPA!

På min 7 953:e dag i livet (idag) kan jag konstatera att det första man bör göra när man vaknar upp varje morgon är att vara tacksam för allt man har. För alla fina personer och fina djur som man får ha i sin omgivning. För att tro att världen kommer se likadan ut imorgon är bara dumt. Sånt kan man aldrig veta.

Fick idag veta att ännu en liten individ har försvunnit från jorden. Det är tråkigt och jag är ledsen.


Källa okänd tyvärr.

Idag pluggar jag grammatik, och längtar innerligt till den femte november då grammatiktentan är dåtid och denna kalldusch av knepiga grammatiktermer är slut. Den här kvällen kanske det blir vinter. Kanske kommer vi imorgon att vakna upp till fem centimeter snö på marken.

Tomatsoppa, som jag äter i denna stund, är gott. Och det matchar även hösten tycker jag. I söndags tog jag och kameran en höstpromenad.

Är på gång igen. Till vad vet jag inte riktigt, folk omkring mig är minst sagt obeslutsamma. Verkar som det blir någon form av drinkkväll i huvudstadens södra delar. Grattis i efterskott till Hanna i alla fall. Det är hennes kväll den där kvällen.


Hanna, Anna, Mirjam i Danmark för cirka tretusen dagar sedan kanske.

Sitter och tänker på att det är måndag och att det är höst. Tänker att det var mysigt att klä ut sig till indisk filmstjärna och att det slår grammatikstudier med hästlängder.

Jag är hemskt ledsen över att jag är en så usel bloggare. Har liksom skrivit så mycket annat på senaste tiden att energin inte har funnits där. Igår spenderade jag cirka fem timmar i SöderS studentpub.. spännande :-) Ikväll blir det bollywoodmiddag med informatörerna. Meningen är ju att man ska klä ut sig. Jag har införskaffat en.. lösmustasch.


Bollywood värre.

Jag skäms över att vara svensk idag. Har aldrig riktigt känt så innan. Alla de som röstade på Sverigedemokraterna igår begick ett stort misstag, och jag kan över huvud taget inte sympatisera eller förstå det minsta. Jag vill inte se er, försvinn från jordens yta vore det bästa. Tack.

Nu ska det sovas. Mysig kväll, och högst olämplig tid att blogga på. Men egentligen, vad spelar det för roll? Sitter och lyssnar på Juno-soundtracket, det är jättebra ska jag få be att berätta! God natt alla snälla människor.


Kommer inte ihåg källan till denna fantastiska bild, nej.