Touching from a distance - en blogg om tankar och känslor.

Om någon är bekant med uttrycket "kaka på kaka" så kan ni räkna ut att jag i ett desperat försök gjorde en liten knorr på detta i rubriken.
Jag hade skola till klockan tre idag, och sedan jobb klockan fyra till åtta. Känner mig lagom mörbultad nu, och inser att jag är alldeles för beroende av det trevliga lilla tvåtusentiotalsfenomenet Facebook. Jag erkänner, så är det.

Föreläsningen idag var dock spännande. Jag blev glad av den förvirrade föreläs(erskan)aren. Sen åkte jag och jobbade, med en alldeles för vrång unge. Och nu sitter jag här. Igen. Heja. Jag saknar massor av folk tänker jag ibland. Och jag inser att jag verkligen verkligen gör det. Kan inte alla italienfrälsta väninnor komma hem nu och göra mig sällskap? Eller kanske ge mig några veckors ledighet och en flygis ner till er. Skulle göra mig så ofantligt glad. Puss på er. Jag saknar er ska ni veta!

..är inte namnet på grannkatten som visar sin lilla grå nuna hemma hos mig när jag minst anar det. Men det skulle ju lika gärna kunna vara det. Egentligen heter han något annat, men David kom på namnet Hultén, och jag gillar det faktiskt. När han är hos mig kommer han att heta det.
Här kommer lite ögonblick jag fångade under Hulténs första smygvisit genom köks/sovrumsfönstret;


Han nosade runt lite..


..innan han hittade en bra plats att slå sig ner på de kommande fem sekunderna.


Kökshörna med lunch inom ramen av max en timme efter kattbesöket..

/A

Jag sitter nu här i min töntigt lilla lägenhet och funderar på hur det är när man är vuxen. Jag har bönor, havregryn och nudlar i skafferiet. Samt hushållsost, a-fil, skinka och rosévin i kylen. Och pesto. Hur vuxet är inte det? Hur vuxen är inte jag??!
Men. Har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv! Aldrig! Så nu ska jag alltså njuta (?!) av en minst sagt lugn och ensam natt i min ensamhet. Ensamt. Imorgon ska jag plugga och eh, plugga. Kanske eventuellt packa upp en flyttlåda eller två. Ringa till mamma och beklaga mig över ensamheten kanske också. Spika upp en tavla, kanske. Och äta pesto.

God natt alla ensamma och icke ensamma själar. Mest alla ensamma, ni behöver det bäst! God natt!

Idag har Wilma fått en värdig begravning under ett körsbärsträd i vår trädgård. Det var fint och kändes bra.
Vila i frid, Wilma. Vi saknar dig!




Emelies hund Stella var med och snyftade och planterade träd.


Trädet hette Stella.


/A

Känns en aning snurrigt i mitt huvud idag. Nya ansikten, nya namn, nya böcker, nya sysslor, nytt allt. Ny lägenhet på lördag. Eller ja, ny-gammal. Men ändå. Men himla kul var det ändå i skolan för alla var snälla och allt känns intressant och spännande. Faktiskt.

Igår jobbade jag som personlig assistent, och under arbetskvällen hittade jag detta i en barnbok.


Viktigt att lära barnen viktiga saker.

Fredag och lördag spenderades i högsta festivalanda på stockholms magnifika betongfestival Popaganda. Det var jag och Julia från början och sen vart vi några till med söta Rebecca och hennes söta syster. Lite bildknäpp från tillställningen;


Julia


Jag, oerhört exalterad över Belle and Sebastians kommande spelning! (som för övrigt var den bästa i världshistorien!)





Spelningen var bortom alla rosa moln och jag höll andan, tjippade lite efter luft och rös om vartannat i en dryg timme under tiden och sen typ hela kvällen också. Överdriver inte.


Konstsim bjöds det också på :-)




Shout out louds var inte heller obra.

Julia var speciellt uppspelt efter uppspelet.


Lovisa och Rebecca :-)

Efter alla fantastiskt tjusiga konserter begav vi oss på lördagen ut för att mumsa tapas och därefter möta upp våra eminenta vänner från Neapel för lite pubhäng. Mysigt minsann!

/A

Nu ska jag iväg och poppa en hel del på Popaganda :-)



Puss

Om en kväll och en natt och några till timmar är min finaste Frida tillbaka i Neapel. Tillbaka vid havet, tillbaka i värmen och tillbaka i storsint gestikulerande italienares sällskap. Frida har spenderat sommaren som kotillsynskvinna i min styvpappas företag. Helbra sommarjobb egentligen för den som inte är rädd för smuts, gummistövlar och muande, hornbeklädda kreaturer. Det är inte Frida. Hon gillar att vara ute i sommarluften. Idag gjorde jag studiebesök på koarbetet för att få andas lite luft jag med, samt för att få ut mesta möjliga kvalitet av tiden innan morgondagen infinner sig.


Frida och kollegorna.




Modig kossa.




Efter denna trevliga men aningen regniga utflyft åkte vi hem till mig. Och jag kan nu meddela att jag har läst de första trettio sidorna av vad som kommer att bli tusentals innan jag är klar med min finfina utbildning. Tummen upp för det. Nu ska jag laga quornbolognese till oss :-)

Informatörsprogrammet är nu ett faktum. En liten klump i magen kanske med tanke på att sommaren har runnit mellan mina tår. Men sedan å andra sidan kanske man inte ska oroa sig så mycket heller. Jag och akademibokhandeln kommer bli goda vänner alla fall.


Lite sommar.

Söndag kväll var bra på flera olika sätt. Dels fick jag spendera tid i Fridas föräldrars hus i Mellösa och det är ju aldrig fel. Dels var Frida, Mirjam, Rebecca och tre finurliga italienare med och gjorde kvällen fin. Och dels kändes det fortfarande som sommar i luften. De tre napoletanarna hade aldrig ätit kräftor innan så de fick gå i en liten kräftskola kring bordet. Och snapsvisor på svenska var de såklart inte heller så bekanta med, så de fick haka på bäst de kunde..


Frida spexar med kräfthatten.

Ballkongmys.

Peppad Rebecca.

Jag och hatten.

Stefano, Claudio och Ugo anammar den svenska traditionen :-)

Mirjam tar en paus.

Badas skulle det.

Frida och Rebecca!

Läckerbitar på bryggan...

Trevlig kväll.

/Anna

En olycka skedde i söndags. Sen vart ingenting sig likt igen. Vår underbara, underbara Wilma har blivit en hundängel. Saknaden är helt bortom denna värld och jag finner inga fler ord. Vila i frid min fina, vila i frid.


Älskar dig för alltid för alltid <3

Jag är antagen till Södertörns högskola och informatörsprogrammet. Den första september flyttar jag in i egen lya. Och jag är glad. På riktigt.

I helgen var jag på fest i en skog utanför den eminenta lilla hålan Vingåker. Det regnade på oss, medan vi dansade och drack vin ur plastmuggar. Tjusigt.





/Anna

Jag har börjat jobba. Därav dödstystnaden i bloggen. Det är ganska tyst på jobbet också faktiskt. Ganska ensamt. I Torsdags var det jag och en till på kontoret, fridfullt minst sagt. I torsdags vinkade jag även av min kära syster på flygplatsen. Sorgset, fast nu är hon ju i Colorado och lever loppan. Fint.


Wilma hänger innan läggdags.


/A

Men åh vad kul min kära syster ska ha det i Amerikat! Imorgon är nämligen dagen så jag måste vinka av finaste systern på flygplatsen. Får lite ont i magen av att tänka på att det kommer gå tio månader innan jag får reta henne igen. Men å andra sidan, jag for ju också iväg i hennes ålder, och vilket himla bra beslut det var då. Sjuttonåringar är ju allmänhet en aning förvirrade och faktiskt så växte man en hel massa år under det där enda året. Plus att man blir en hejare på engelska. Nej, Kerstin, det här kommer gå så himla bra!

Kram!

hur helt och håller urmysigt det kan vara att stå på en brygga i Dalarna och fiska med världens bästa person. Hur mycket myggor det faktiskt bor i norra Sverige och hur det faktiskt inte gör ett dugg när man har lösgodis, öl och filtar att värma sig med.


Jag fiskandes i Dalarna.

<3

/A

Den här veckan känns lite extra bra eftersom min kära Frida och hennes italienska vän Alessandro har slagit sig ner i Stockholm. Vi har umgåtts som bara den. I tisdags lagades det pasta på napoletanskat vis i den finfina lånelägenheten på Söder. I onsdags visade vi Gröna Lund för Alessandro och efter det dansade vi hela natten på Baba Sonic (vart hur som helst inga bilder från den dagen). Men igår kväll lånade vi Mirjam och hennes flytande bastu och kunde där med kalla även det för en fulländad kväll. Alessandro bara log efteråt. Han verkade nöjd.


Alessandro och Frida pastapysslar.

Hanna och David var också där.

Hallå där.

David :)



Tisdagen slutade på Bröderna Olsson. Trevligt.


Det blev onsdag och sedan torsdag och Camilla kom och ville basta.

Alessandro var bastupepp!

Camilla och Mirjam fightas med spindlarna.

Själv satt jag och picknickade under tiden.

och Frida tog plats på bryggan. Helfin kväll.

/Anna

Det är varmt. Mycket varmt. Igår mumsades det lunch på Mälarpaviljongen och idag har jag lovat systrarna mina att visa en hemlig second hand-butik på Hagagatan. Imorgon ska jag, David, Frida, hennes vän Alessandro och eventuellt någon mer till Gröna Lund och åka lite berg-och-dalbana och kanske äta en och annan glass. Det flyter på ganska fint skulle man kunna säga, och jag och min kamera stormtrivs i sommarhettan.

Jag ar blivit med bildknäppare. På riktigt! Jag var som ett barn på julafton när jag struttade ut ur Rosersbergs tobaksaffär med lådan i händerna tidigare idag. Den är helfin. Även om det självklart kommer ta en stund innan jag fattar galoppen.



Nu ska jag och min finfina vän Frida snart pysa in till den kungliga huvudstaden för klänningsinköp och allmän kvalitetstid :-)

Kram /A

Eller en klippa egentligen. Varberg, alltså, jag ska säga er att här är det fint! Igår hade Elin sitt tjugoettårskalas och jag var hemkt peppad efter ett par dagar av ren och skär rastlöshet. Det var super supermysigt för vi grillade på Elins lilla innegård och åt en hel massa potatiassallad och tömde tusen ölburkar. Det kändes onekligen väldigt somrigt. (Bilder från tillställningen kan jag inte erbjuda i skrivande stund eftersom jag var smart nog att lämna kamerasladden hemma. Återkommer med det.)

I morse, i ett aningen mindre peppat tillstånd följde Elin, Elias med kusin och Alex mig till Varberg kurort för lite spa i några dagar. Där befinner jag mig alltså nu. Mysigt. Vi åt lunchbuffé, fick oljemassage och pratade om segelbåtar vid havet. Sånt gör mig glad. Nu ska jag strutta ner till middagen. Adieu!