sockerkaka på kladdkaka
Jag hade skola till klockan tre idag, och sedan jobb klockan fyra till åtta. Känner mig lagom mörbultad nu, och inser att jag är alldeles för beroende av det trevliga lilla tvåtusentiotalsfenomenet Facebook. Jag erkänner, så är det.
Föreläsningen idag var dock spännande. Jag blev glad av den förvirrade föreläs(erskan)aren. Sen åkte jag och jobbade, med en alldeles för vrång unge. Och nu sitter jag här. Igen. Heja. Jag saknar massor av folk tänker jag ibland. Och jag inser att jag verkligen verkligen gör det. Kan inte alla italienfrälsta väninnor komma hem nu och göra mig sällskap? Eller kanske ge mig några veckors ledighet och en flygis ner till er. Skulle göra mig så ofantligt glad. Puss på er. Jag saknar er ska ni veta!
jag saknar dig också ska du veta! och om jag kunde skulle jag flyga ner dig på direkten (:
nu så är vi långt ifrån ett tag. att vara mycket ensam kan ge utrymme för en massa hjärnspöken och tankemonster men det är bara för en tid.. allt har faktiskt sin tid, så är det. endera dagen är det maj och jag står där i din hall med sågspän i håret och luktar kobajs.
btw vi ska baka en kladdkaka med sockerkaka på! och vispa grädde till..
du är min enda bästaste bästa älskade underbara örni <3
Jag saknar också dig!! Jag är inte lika italienfrälst längre, det gör sig liksom inte när man inte har sin finfinaste vän med sig!! så jag kommer kanske hem och dricker te med dig och hanna i din lilla lägenhet. Nä, förrästen kan vi inte äta ett paket rostbröd, dricka oboy och cykla??? Ååh den tiden var den bästa!!
