heja glasmannen
Mirjam var hos mig i dag och vi fick prata strunt som aldrig förr. Jag har saknat henne så mycket! Väldigt mycket faktiskt. Oerhört, extremt massor. När hon gått hem glodde jag på Amélie från Montmartre i min ensamhet. Den är fin och bra på alla sätt. Heja den. Innan allt det var jag i skolan och redovisade en knackig, ogenomtänkt och aningen skakig redogörelse om Språkrådets hemsida. Inte så mycket heja den..
En av de bättre damerna som satt sin fot i mitt liv.
En av de berättelser som känns värda att nämna igen, även fast jag är långt ifrån först med att göra det.
En av de bättre damerna som satt sin fot i mitt liv.
En av de berättelser som känns värda att nämna igen, även fast jag är långt ifrån först med att göra det.
Kommentarer
Trackback
