Touching from a distance - en blogg om tankar och känslor.

Frankrike. Ett himla fint land som helt och hållet missat. Hur är det möjligt? Tjusigaste jag sett på länge eftersom jag har glömt hur det ser ut bortom Rosersberg känns det nästan som. Åh, jag vill inte åka hem igen.
Det som gör mig gladast med det här landet är självklart att en av mina favoritmänniskor - Hanna bor här. Men sen, de romantiska köken, de nerslitna men så fina caféerna och barerna, de snygga fransmännen och kvinnorna och det helt kansigt vackra språket. Sist men inte minst också, våren. Det är varmt här, 15 grader idag.

Hanna och hennes roommates bor i en lagom fransk liten trea precis perfekt belägen i utkanten av stadens centrum. Den har fyra (!) balkonger och inget handfat på toaletten. En liten detalj som fransmännen bestämt sig för att strunta i. Igår var en fantastisk lördag med strosande i små kak-,kläd-, och turistbutiker. Himla fint. Och kvällen som följde ska vi inte tala om. Eller också ska vi det. Vi började med en open-bartillställning i en seconhandaffär med liveband (Belle bétes underground för den som vill veta, finns på Myspace, supermusik.) för att sedan röra oss vidare mot en drinkkväll hos Hannas trevliga klasskompisar och sedan dans i grotta. Mycket skoj för en liten penning!
Idag drack vi te oxh ät massor med franska kakor på det enda öppna stället här på söndagar - ett vattenpipehak med röda kuddar på golvet. Inte dåligt.

Nu ska vi dricka te (igen). Ha en angenäm kväll :-)

/Anna

Idag har min dag handlat om stress, stress och majs. Låt mig berätta. Jag arbetar på restaurang och är själv exklusivt ansvarig för salladsbuffén. Salladsdamen, salladschefen, grönsaksdrottnignen - you name it. Idag var en stressig dag på restaurangen och jag hade inte tid att titta till salladsbuffén i den utsträckning jag borde... vilken givetvis resulterade i sura miner från de griniga damerna som äter hos oss.
Dam "Ursäkta, majsen är slut.."
Jag "Jag kommer strax."
Dam "Majsen är slut!"
Jag "..det kommer..!"
Dam "muttermutter..."
Jag springer iväg i mina fotanpassade skor med bara lite för hög sula som lägger sig 90 grader fel om man inte trampar alldeles rakt. Jag tramper inte alldeles rakt. Jag faller. Majsen ligger på golvet. Heja.

Samma visa kommer förmodligen gå i repris imorgon är jag rädd. Fast kanske med kaffe eller med jordgubbssylt. Japp.. Att trippa elegant genom restaurangen bärandes på meterhöga travar disk är långt bortom horisonten för mig. Nej, i restaurangbranschen stannar man inte så länge om man inte är naturlig. Jag är det inte.

Just nu sitter jag framför datorn på jobb nummer två - reception, och lyssnar på opera på radion. Hon som jobbar innan mig har gått från en rix-fmperson till en operaperson.

Skall nu sätta tänderna i en telefonlista. Ha en strålande kväll alla som inte upptäckt denna enastående blogg ännu! :)


majs

/Anna

 

Nu sitter jag här. Jag lovade mig själv att hitta en plats utanför kollegieblocket att skriva av mig på, och tadaa - en blogg är född. Bättre sent än aldrig hoppas jag. Jag har inga ambitioner med denna egentligen, mer än att jag ska skriva för att förhoppningsvis få ur mig lite smuts som ligger och pyr i sinnet. Jag menar, vad mer kan man göra en dag som denna i alla fall? Jag är sjuk och utanför har Sibirien slagit sig ned (permanent verkar det tyvärr som..). Vi längtar till sommaren, absolut. Även fast det egentligen är vinter, så visst längtar vi.
Jag har privilegiet att få åka till Frankrike på fredag, det är inte bara det. Det ska mysas, drickas rödvin och dansas. Heja, mer sånt i tillvaron tack. Men ja, tack för mig för denna gång. På återseende!




vinter utanför mig

/Anna